Byliv och kollektivtrafik
I onsdags kväll tog vi en okada till taxiparken, det regnade och trotts att jag hade regnkläder på mig blev jag genomblöt. Från parken trängdes vi åtta vuxna, ett barn samt packning i en personbil som sicksackade mellan vattenpölar och gropar fram till Mbengwi. Vid varje möte tutade chauffören för att hälsa på den mötande och vid varje bil vi passerade som hade problem stannade chauffören för att fråga om de behövde hjälp. Det är vad jag skulle vilja kalla kollektivtrafik! En av de andra passagerarna var en amerikan som flyttade till Mbengwi för två veckor sedan för att undervisa i data på en av skolorna där. Tydligen bor det en annan amerikan där också och även en norska. Kul att det finns fler utlänningar i trakterna.
Väl i Mbengwi tog vi en läsk tillsammans med några vänner innan vi for vidare på okada till byn. Det blev en ganska tidig sänggång och redan klockan sju morgonen efter gjorde jag farmor sällskap i köket där vi lagade frukost över öppen eld. Det var riktigt skönt att komma bort från Bamenda några dagar men nu är vi tillbaka och det är dags att ta nya tag. Igår var vi bara hemma och fixade i huset, städade, tvättade kläder, köpte ny gas till spisen med mera. En kille som bor på samma gata som oss kom över under dagen och vi hade ett givande samtal. Han frågade även om jag trivdes här och när jag svarade ja så sa han att han förstod det på sättet jag beter mig. Han var förvånad över att jag anpassade mig så bra och sa att jag var annorlunda från de andra vita han träffat Kamerun. Jag blev väldigt glad och det känns som jag börjar förstå mig på livet här mer och mer för varje dag som går.
