Livet i Kamerun...

Hela förra veckan låg Clive sjuk med feber och i fredags var det dags att söka läkarvård, men även det är ett projekt i det här landet. Vi besökte två sjukhus utan att få träffa någon läkare, trots att vi betalat för det. Tillsist hittade vi ett laboratorium där han fick ta några tester och fick sin medicin utskrivet. Tankar kring hur bra vi har det är Sverige snurrar mer än vanligt i min hjärna. Att verkligen bo här medför betydligt fler upplevelser än att bara resa hit, både positiva och negativa.

Under helgen blev Clive betydligt bättre och i lördags var vi på en välgörenhetstillställning som kallas ”Ebony Nite”. Där pratades det mycket om att skapa jobbmöjligheter för artister och konstnärer i Kamerun och det samlades även ihop pengar till ett barnhem här i Bamenda. Det var otroligt inspirerande att höra om deras arbete och se olika artister uppträda. Jag blev särskilt berörd av en musiker som kallas Richard Kings, han var den enda som uppträde live med bara sin gitarr i sin famn och alla pengar han fick för sin spelning, och lite till, skänkte han till barnhemmet.

Nu är det en ny vecka och det är dags att ta nya tag. I fredags blev äntligen våra dokument med ändringarna godkända och klara. Det har gått otroligt långsamt, som allt annat här, och varje gång vi har ringt för att fråga hur det går svarar sekreteraren samma sak ”de bör vara klara imorgon”. Äntligen har imorgon blivit idag och vi är redo att börja arbeta med projekten!