Vackra Bamenda
Trots att det känns naturligt att vara tillbaka i Kamerun så inser jag att det kommer att ta en tid innan jag vänjer mig vid samhället. Livet är inte detsamma som sist jag var här, då jag bodde och arbetade tillsammans med andra västerlänningar. Nu är jag en ensam ”white man” som lever och arbetar tillsammans med lokalbefolkningen. Alla är väldigt vänliga men jag känner att jag måste anstränga mig lite extra för att passa in. Som tur är har jag Clive vid min sida, som förstår och stöttar mig i allt. En dag när jag kände mig lite nere sa han att han ville visa mig en speciell plats. Vädret var tyvärr dåligt i början av veckan, kallt och regnigt, så vi har inte kunnat åka dit. Men i onsdags vid lunchtid tog vi en okada till ett berg där vi sedan satt och skådade utsikten över den otroligt vackra staden Bamenda. Ibland är livet underbart!
Va fint gumman! Jag fattar att det är superjobbigt till och från, men jag är verkligen imponerad av dej, du gör nåt så bra! Kram