Afrikakänslan
Livet i Kamerun har sina upp och ner gångar. Efter en känslosam vecka har jag haft en riktigt bra helg. I lördags hittade Clive en plats för den affär som vi snart ska öppna och under söndagen var han där och städade upp tillsammans med killarna medan jag och hans kusin städade hela huset, tvättade och lagade mat. Jag fick också tillfälle att steka några svenska pannkakor som blev mycket uppskattade, synd bara att vi inte hade någon sylt. På eftermiddagen var vi bjudna på fika hos ett svenskt par. Det var roligt att träffa några från Sverige som man kan dela en del tankar och erfarenheter med. På väg därifrån slog det mig plötsligt att jag faktiskt är i Afrika. Ni som har rest i på den Afrikanska kontinenten förstår säkert vad jag menare när jag säger att jag fick tillbaka min ”Afrikakänsla”. Jag gungade fram i en jeep på en fruktansvärt dålig väg, det var becksvart ute trots att klockan inte ens hade slagit sju och vi möttes av en hel flock med kor samt ett flertal ungdomar som förmodligen var på väg ut för att njuta av vad söndag kvällen hade att erbjuda. Jag vet inte om det var för att jag var i sällskap med andra svenskar eller om det helt enkelt bara var stämningen runt omkring mig. Men jag kände verkligen att jag var i Afrika igen. Kärlek!
