Livet i Kamerun...

Under veckans gång har vi hunnit besöka elva skolor och satt igång två mänskliga rättigheters klubbar. Det är kul att vårt arbete börjar ge resultat.

Mer om veckan är att vi har för första gången sedan vi flyttade till Bamenda besökt Supermarket. Vi brukar bara handla på marknaden eftersom vi antog att maten var billigare där. Men till vår förvåning upptäckte vi att mycket av det vi brukar köpa är en aning billigare på Supermarket. Sen finns det förstås massa västerländska varor där som såklart är dyra. Vi kommer garanterat att besöka Supermarket fler gånger men färsk frukt och grönsaker handlar vi fortfarande på marknaden.

Jag har nu börjat läsa franska tre dagar i veckan och hoppas på att lära mig lite grunder så att jag kan förstå och ta mig fram lättare i landet. Efter att ha gjort ett test placerade de mig i en grupp där de studerande var bra mycket bättre än mig. Lärare korrigerade misstaget och placerade mig i nybörjargruppen. Jag misstänker att de placerade mig på den högre nivån eftersom den kursen är dyrare och här i Kamerun verkar det som om allt handlar om att tjäna så mycket pengar som möjligt. Jag har dock fått tillbaka skillnaden och på måndag börjar jag i nybörjargruppen.

Som sagt är många här som är ute efter att tjäna så mycket pengar som möjligt och jag som är vit är såklart extra utsatt för trick och lurendrejeri. Därför blev jag glatt överraskad när jag igår stod i en affär med två kuvert i handen som kostade 50 CFA, det minsta jag hade var en 2000 sedel och killen i kassan hade ingen växel. En tjej som stod bredvid erbjöd sig att betala för mina kuvert och jag blev mycket glad. Det låter kanske som något litet, något som vem som helst skulle kunna göra för en medmänniska, men för mig var det något stor här i Kamerun eftersom de flest jag mött här bara vill ha men aldrig ge. Jag var oerhört tacksam och rörd av hennes omtänksamhet.

Kamerun är ett av de vackraste länderna jag har varit i. Här kommer en bild tagen tidigt i fredags morse när vi besökte en skola. Enojy!