Livet i Kamerun...

Trots att det känns naturligt att vara tillbaka i Kamerun så inser jag att det kommer att ta en tid innan jag vänjer mig vid samhället. Livet är inte detsamma som sist jag var här, då jag bodde och arbetade tillsammans med andra västerlänningar. Nu är jag en ensam ”white man” som lever och arbetar tillsammans med lokalbefolkningen. Alla är väldigt vänliga men jag känner att jag måste anstränga mig lite extra för att passa in. Som tur är har jag Clive vid min sida, som förstår och stöttar mig i allt. En dag när jag kände mig lite nere sa han att han ville visa mig en speciell plats. Vädret var tyvärr dåligt i början av veckan, kallt och regnigt, så vi har inte kunnat åka dit. Men i onsdags vid lunchtid tog vi en okada till ett berg där vi sedan satt och skådade utsikten över den otroligt vackra staden Bamenda. Ibland är livet underbart!

Helgen har varit lugn. Har hunnit hälsa på en del vänner och även lagat taket i huset. Standarden här går inte riktigt att jämför med den vi har i Sverige men är man lite kreativ och händig så går alla problem att lösa.

Igår hade vi ett givande samtal med två lärare som tyckte att vi skulle starta Human Rights Clubs i primaryschools istället för secondary. Anledningen till detta är att de i Bamenda har börjat med undervisning om de mänskliga rättigheterna redan i primaryschool. Enligt dessa lärare kommer vårt projekt att vara mer uppskatta där då de behöver all hjälp de kan få för att utveckla detta. Eftersom många lärare inte är utbildade till att undervisa om de mänskliga rättigheterna har jag även en tanke om att utbilda lärare för att vi ska kunna sprida informationen vidare i fler skolor.

Det känns viktigt att utbyta tankar och idéer med andra människor eftersom detta bidrar till att våra projekt kan bli bättre och mer effektiva.

Efter att ha flugit igenom ett hemskt oväder över Nigeria landade jag, i måndags kväll, lyckligt i Douala. Under tisdags morgonen tog vi en okada genom staden och jag fick en känsla av att jag aldrig ens har varit borta. Vi besökte hamnen för att få information om hur vi skulle kunna ta hitt datorer från Sverige. Vi fick bland annat veta att om datorerna är en gåva till organisationen behöver vi inte betala någon skatt för dem, vilket är bra.

Redan under förmiddagen tog vi bussen till Bamenda, där jag kommer att bo en tid framöver. Nu när jag äntligen är här finns det mycket att göra, många människor att hälsa på och en hel del papper att ordna med.

Igår var jag i byn och delade ut lite presenter till familj och vänner. Alla blev jätte glada och regnjackorna som jag hade med mig blev mycket populär. Antar att Elle, min kusin som kommer på besök i september, kommer få ta med sig fler. Regn ses som en välsignelse för människor, djur och natur men kamerunare ogillar att bli blöta så regnjackor är den ultimata gåvan under just denna period av året. 

Iden till HEC väcktes under min praktikperiod i Kumba, Kamerun, hösten 2009. Pappersarbetet startade i december och under våren blev alla dokument klara och godkända. HEC är en frivillig, det vill säga icke statlig, gräsrotsorganisation som arbetar för människors lika värde. Organisationens huvudsakliga inriktning är att undervisa om de mänskliga rättigheterna. Men det finns tankar om att i framtiden bedriva kursverksamhet inom data samt vägleda människor som vill starta egna firmor. Vi planerar också att så småningom kunna arrangera workshops inom olika yrken för att utsatta grupper i samhället ska få en chans till arbete. Jag tror att kunskap skapar möjligheter till utveckling.

För att organisationen ska vara funktionell krävs både pengar och goda kontakter. Vårt startkapital är lågt, hittills har vi tillhandahållit ca 160.000 CFA Franc, det vill säga ungefär 2360 SEK, samt en bärbar dator från privatpersoner med hjärtat på rätt plats. Vi behöver all hjälp vi kan få och jag är oerhört tacksam för allt stöd.

Det är inte långt kvar tills jag reser och jag hoppas att ni kommer att fortsätta läsa min blogg, kommentera inläggen samt dela med er av egna tankar, tips och idéer under min tid i Kamerun.

Linn