Bamenda
Mycket har hant den senaste veckan.
Vi lyckades ta oss till United Nations Centre for Human Rights and Democracy in Central Africa nar vi var i Yaounde men eftersom ansvarig for dokumenten inte var tillganglig sa fick vi inte tag i bockerna som vi vantar pa. Vi fick dock med oss 20 kopior av the Universal Declaration on Human Rights.
Efter en lang bussresa kom vi till Bamenda och har haft fullt upp sedan dess. Forsta kvallen var vi ute med vanner och det kandes precis som vanligt, som om vi inte ens hade varit borta.
I fredags tog vi oss till en by langt upp i bergen for att delta vid en tradionell begravning. Det var mat, dricka, musik, dans och manga fina motten. Mannen som gatt bort var en slakting till Clive som pa vart brollop gav oss en hona. Nu fick vi en hona igen, av en av mannen i byn, men denna gang fick Clive's morbror ta hand om den.
I lordags hade vi var efterlangtade workshop och jag kan inte vara annat an nojd. Det gick som pa rals och alla deltagare vara mycket tacksamma och glada over att fa ta del av den information som vi hade. Vi hade aven manga givande diskutioner.
En pojke kom till workshopen for att beratta om sina egna erfarenheten av manskliga rattighets krankningar. Han blev oskyldigt anklaga for stold och holls haktad under tre dagar. I dessa tre dagar satt han bunden till armar och ben i en cell och blev slagen av poliser. Nar dom hade hittade den skyldige slappte dom pojken. Han hade da missat ett viktigt prov i skolan men skolledning lat honom inte skriva om provet trots att det hade vissat sig att han var oskyldig och haktad helt i onadan. Fruktansvart!
The Nationat High Commissioner on Human Rights and Freedom var ocksa narvarande under workshopen och jag tror att vart sammarbeta med honom kommer att kunna utvecklas.
Efter workshopen var vi trotta och sondagen blev precis som en sondag i Kamerun ska vara. Vi tvattade klader pa morgonen, laste och sov en timme till, at lunch hos Clive's morbror och handlade lite pa marknaden pavagen hem. Min van Injoh till oss pa eftermiddagen och vi lagade mat och pratade medan Clive akte till stadion for att kolla pa fotboll. Pa kvallen kom regnet och det blev tidig sanggang eftersom det inte finns mycket att gora har nar det regnar.
Ni kanske undrar varfor det regnar under torkan!? Det gor vi med!! Regnet brukar inte falla forran i mitten av mars men sedan vi kom till Bamenda har det regnat varje dag. Klimatforandringarna syns i alla delar av varlden!
Fexibel
Har i Kamerun maste man vara ganska flexibel. Saker och ting blir nastan aldrig som man har tankt sig.
Planen var att vi idag skulle resa till Bamenda men eftersom jag sedan i sondags har haft diareé och magont sa har vi inte lyckats ta oss nagonstans mer an till narmaste klinik. Dar fick jag konstaterat for mig att jag formodligen bara har atit nagot daligt. Inga parasiter den har gangen tack och lov.
Tanken var att vi skulle hamta material pa United Nations Centre for Human Rights and Democracy in Central Africa nar vi anda var i Yaoundé men jag har inte lyckats logga in pa var email for att fa fram den information som jag har behovt. Istallet har jag forsokt ringa huvudkontoret utan resultat. Telefonlinjerna i Kamerun och ingen hojdare och internet ska vi inte ens tala om.
Om man ska orka vara har, leva har och jobba har, sa maste man vara bade flexibel och kreativ. Om man inte redan ar det sa kan jag garantera att man blir det efter ett tag i Kamerun.
Yaoundé
Vi landade i ett 30 grader varmt Douala, kandes som att ga rakt in i en bastu. Pa flygplatsen mottes vi upp av glada vanner och familj. Kanns bra att vara hemma igen!
Vi tog buss direkt till Yaoundé och har nu spenderat nagra dagar har, i Kamerun's huvudstad. Vi har hunnit umgas med vanner och sett oss omkring i staden. Hade aven planer pa att besoka nationalmuseet men nar vi kom dit blev vi informerade om att museet var stangt pa grund av ombyggnad, som mycket annat i Kamerun.
Nagot som man lagger marke till i Kamerun ar dessa standiga forandringar och hur klyfterna mellan rika och fattiga vaxer sig allt storre. Du kan se stora hus med hoga stangsel och sma rum med stora familjer i.
Variation ar ett annat ord som jag skulle vilja anvanda for att beskriva Kamerun pa ett mer positivt satt. Har lever rika, fattiga, fransktalande, engelsktalande, muslimer och kristna pa samma plats. Det forvanar mig att Kamerun annu inte har haft nagra krig och att manniskor har, trotts olikheter, respekterar varandra och lever i harmoni tillsammans. Vi har mycket att lara i Sverige.
En dag satt jag pa en bar tillsammans med vanner. Musik stromade ur hogtalarna och pa en tv visades musikvideor med en annan typ av musik. Pa andra sidan stacketet for bilar och motorcyklar forbi. Nagra kvinnor salde mat pa ett stalle och pa ett annat stod ett gang unga killar som salde paladdning for mobiler. Manniskor passerade och nagra man stannade vi en plastmatta. De tvattade sina hander, fotter, oron, ansikten, armar och ben. Mitt i allt kaos, utanfor en hogljud bar, stallde dom sig och bad. Man kom och gick och det turades om att anvanda mattan som lag dar pa den roda sanden vid vagkanten. Intrycken ar manga och som jag namnde tidigare ar nog variation det basta ordet for att beskriva Kamerun.
En vecka kvar...
Nu är det bara en vecka kvar tills vi åker. Det är mycket som ska ordnas, inhandlas och packas.
Första gången jag var i Kamerun och gjorde min praktik reste jag tillsammans med min studiekamrat Ida. Det var en rolig tid då allt var nytt och spännande.
Jag glömmer aldrig första dagen och natten då vi färdades i en bil genom regn och lera lyssnades på en Dolly Parton skiva som spelades om och om igen. Vi stannade någonstans för att chauffören, vår dåvarande chef, skulle fixa bilen och det enda vi kunde se utanför rutan var mörker.
Han tog oss till ett bageri och vi plockade på oss det vi kunde känna igen. Efter en lång resa kom vi tillslut fram till ett litet hotell. Chefen sa god natt och sedan ”we are leaving first thing in the morning”. Vad är egentligen ”first thing in the morning”?!
På vårt rum hade vi såklart en stor kackerlacka och när Ida och jag bestämde oss för att kasta ut den ur rummet med hjälp av en toffla fick städerskan sig ett gott skratta.
Jag ler för mig själv när jag tänker tillbaka på den tiden och jag minns det som om det var igår.
Under vår praktikperiod köpte Ida en bärbar dator som hon idag inte har någon användning för så den får åka tillbaka ner Kamerun.
Stort tack Ida, den kommer verkligen komma till användning för oss!
Jag har även lyckats få tag i två projektorer idag så nu kommer vi kunna använda oss av PowerPoint presentationer på våra workshop, vilket är hur bra som helst!
Inga t-shirtar blev det denna gång men vem vet vad FN har att erbjuda oss när vi kommer till Yaoundé!?
Jag har i alla fall köpt ett stort block och massvis med pennor i alla möjliga olika färger. Barnen i Kamerun ska få måla sina rättigheter.
Är pirrig och förväntansfull över att resa tillbaka. Ser verkligen framemot att få jobba med organisationen, träffa familj och vänner, äta färska frukter och njuta av solen.
Simma lugnt!
