Livet i Kamerun...

Vi spenderade julhelgen i Limbe. Det var skönt att få ett avbrott i vardagslivet och njuta av sol, hav, mat och varandras sällskap. Det nya året firar jag in i Sverige. Ja, jag är i Sverige. Jag lämnade Kamerun, med sorg i hjärtat, i tisdags natt. Det finns många skäl till att jag reste, vilka jag inte tänker ta upp här, och jag är tacksam över att min familj i Sverige har tagit emot mig med öppna armar. Detta betyder inte att jag kommer sluta arbeta med organisationen. Jag håller just nu på att sammanställa årets utveckling i en rapport och kommer även att skriva en ny projektplan inför det nya årets aktiviteter. Dock kommer jag inte kunna besöka de skolor som vi arbetar med på ett tag framöver men har flera volontärer som är redo att hjälpa till där nere. Jag hoppas att ni alla har haft en riktigt fin jul och att ni får ett underbart 2011. Gott nytt år!

Som vanligt har jag varit sjuk. Denna gång var det någon form av förkylning så jag har hållit mig hemma största delen av veckan för att undvika den heta solen. Jag har fördrivit dagarna med att titta på massor med dansfilmer och försökt sätta ihop vår årsrapport som ska vara klar i januari. Detta var sista veckan för terminen och vi har delat ut t-shirtar till alla mänskliga rättighets klubbar. Jag har även avslutat min franskakurs med ett godkännande att jag kan fortsätta på nästa nivå. Det finns många som ogillar avslut men jag gillar det, eftersom jag ser det som början på något nytt.

Human Rights and Gender Club, Baptist High School Mankon, Bamenda.

Det har varit en vecka fylld av stora händelser. Presidentens besök resulterade i att Bamenda kommer att få ett statligt universitet. Lyckan var enorm! Även antydningar om fler sjukhus och renovering av vägar gjordes men det är inte första gången så vi vågar inte hoppas på för mycket. Presidentens besökt var i alla fall lyckat och allt gick bra. Han träffade även sin största rival för första gången någonsin. Kameruns framtid kanske inte är helt klar men betydligt ljusare nu.

Lördagen spenderade vi i Nyen, vår by, där Tad Market hålls var åttonde dag. Det är en av de största marknaderna i Kamerun där människor ifrån olika byar möts och för att köpa och sälja varor av varandra. Marknaden har funnits längre än någon kan minnas och är en helt unik mötesplats. Förutom att vandra runt på marknaden och såklart hälsa på familjen var vi även bjudna till ett evenemang. Jonas, som är svensk, har under två år arbetat med att forma en ordbok på språket Meta, som är Clives modersmål. Språket har aldrig tidigare skrivits men nu finns det en Meta Bookshop precis bredvid marknaden och det anordnas även klasser för dem som vill lära sig skriva på sitt språk. Clives farmor är en av eleverna. Jag fick även chans att träffa de andra svenskarna som arbetar för samma organisation med liknade projekt i olika delar av Kamerun. Det är lustigt hur vägar möts ibland.

Bamenda har blivit invaderat av militärer. Det kryllar av grönkläda män i staden och utanför. Jag gillar deras kläder men deras attityd är inte alltid lika rolig. Inverkan de har på invånarna är att de sprider mer skräck än trygghet. Det märks tydlig att det är något stort på gång, gatorna är välstädade, husen är nymålade och flaggor dekorerar huvudgatan. Det ser riktigt trevlig ut. Men för de som säljer vid huvudgatan, som vi gör, är inte detta så tillfredställande. Vi måste i och med denna storstädning stänga och dessutom flytta affären. Detta betyder att vi inte kommer har någon inkomst de närmaste dagarna. Antagligen kommer vi även att lämna Bamenda några dagar för att slippa all uppståndelse kring presidentens besök. Många ”stora” män har redan intagit staden. Hotell är fullbokade, trafiken har ökat drastiskt och när de kommer i sina stora bilar måste alla andra fordon stanna. De blir ofta eskorterade av militär och polis som röjer väg för dem. I luften cirkulerar helikoptrar och flygplan dagligen.

Trotts all uppståndelse har vi haft en relativt lugn helg. Men under fredags kvällen tog såklart gasen till spisen slut, mitt under matlagningen. Vi fick nöja oss med att äta halvfärdig mat, det kanske inte smakar så gott men mättar trotts allt hungriga magar. När vi bar ut gastuben dagen därpå föll en död råtta från den. Vi har placerat råttgift i huset och detta har gett resultat. Vi hittar döda råttor med jämna mellanrum i alla möjliga hörn och vrår, till och med under gastuben. I söndags besökte vi en nystartad kyrka tillsammans med våra svenska vänner. Det är en liten församling, väldigt personlig, med både Kamerunare och utländska deltagare. I Kumba brukade jag följa med Clive till Presbyterian Church vilket är en av de större kyrkorna i Kamerun men sedan vi flyttade till Bamenda har vi ännu inte hittat någon kyrka som vi trivs i. Jag gillar den lilla familjära kyrkan och kommer säkerligen att besöka den igen. På söndags eftermiddagen åkte vi till Bambeli, strax utanför Bamenda, för att hälsa på Clives bror som studerar där. Det var mysigt att spendera lite tid med honom och hans flickvän. Vi drack och åt gott, lyssnade på Lucky Dube och diskuterade allt ifrån insekter till politik och naturmedicinens utveckling. Det var en lyckad söndag med givande möten och insikter.