Livet i Kamerun...

Idag skulle vi besoka Human Rights Club i G.B.H.S Down Town for att mala med barnen. Allt var planerat och bestamnt men i sista stund far jag ett samtal fran lararen som ar ansvarig for klubben. Han berattar att barnen redan har gatt hem for dagen da det har tranat infor ett event som ska hallas pa mandag.

 

Jag blir sjalvklart besviken och undrar ibland varfor allt alltid maste andras i sista stund i det har landet. Jag antar att lararen redan visste att dom inte hade nagra lektioner idag men kunde anda inte ringa mig tidigare och informera mig om detta. Framforhallning?! Vi sags senast forra veckan och det var han som bestamnde att idag skulle passa for oss att komma och besoka klubben.

 

Besvikelse och frustration over att enkla saker inte fungerar ar nagot som man for uppleve manga ganger nar man jobbar i Kamerun. Att forsoka driva en organisation har ar inte latt. Men vi kommer aldrig ge upp! Trotts motgangar forstatter vi kampa for det vi brinner for.

 

Clive's aldre bror och flickvan har rest hit fran Yaounde. Vi spenderade gardagen tillsammans med alla broder, flickvanner och fruar. Det ar roligt nar alla ar samlade och vi umgas som en stor familj.

 

Tacksamhet ar ocksa en kansla som jag ofta bar pa nar jag ar har.